Tankar..

Har suttit på arbetsplatsmöte hela dagen idag, gått igenom vår nya organisation och vad vi har kvar framför oss, och framförallt hur vi ska förmå att lösa uppgiften med för lite personal och enormt tight budget.. En riktigt rolig dag alltså :(

Något som gjorde dagen värdig, och som verkligen satte igång mina tankar var en kollega till mig.. Han har mått dåligt en tid, och idag valde han att berätta om sin sjukdom och ALLT runtomkring. Han berättade om tankar på livet, sin situation på jobbet och hemma, och han gav råd och tips till oss vad vi kan tänka på för att inte hamna i samma situation, och hur vi kan stötta varandra.. Jag höll på att börja lipa ett par gånger, det berörde mig mycket mer än vad jag trodde att det skulle göra.. Så jag satt där i mörkret och blinkade frenetiskt för att hålla tårarna borta.. Så jäkla grymt av honom att ge oss detta, jag är stolt och imponerad! Efteråt ville jag få honom att förstå HUR jag kände, men det blev lite tafatt- jag hoppas ändå att DU förstår hur stark DU är! Jag tackar för förtroendet, det värmer verkligen!!

Efteråt snurrade huvudet mer än vanligt.. Jag insåg att det finns mycket jag skulle vilja, men som jag ändå inte gör..jag hinner liksom inte.. och jag inser hur mycket jag SAKNAR! Jag saknar gymmet!! Mitt gym! Mitt gym som inte längre är mitt eftersom jag sålde det, jag saknar att få vara chef över alla mina älskade instruktörer- de BÄSTA instruktörerna i hela världen (i mitt hjärta), jag saknar att kunna skryta om att det är min verklighet. Jag saknar att kunna cykla hem till mams och paps på lördagsmorgonen med frallor till frukost, jag saknar att bo granne med Liselott!!
Jag saknar att vara 17 år och få skolka från lektionerna och livet, dricka för mycket kaffe och planera nästa fest..

Jag vill känna att jag åstadkommer något, jag vill ha en utmaning! Jag vill inte ha samma position i livet och aldrig ha något att kämpa för. Ge mig något att kämpa för!!
Jag vill göra karriär på jobbet, jag vill tävla i SM i fitness innan jag skaffar barn, jag vill ha ett hus med trädgård innan Lobo dör- för att han ska få uppleva det ljuvliga av att bara kunna gå ut och in som han vill, jag vill ha fler barn, jag vill ha en man i mitt liv som avgudar, beundrar och kämpar för mig, en man som stöttar mig i mina beslut och som blir lycklig av att ha mig i sin närhet!

Är det för mycket begärt?!

Hey hey- what can I say/Desi