Deffknas

Jag har aldrig trott riktigt på det där med deffnoja och knaserier, men efter den sista veckan inser jag att jag är fast där själv. Beror nog mycket på att jag ökat farten och pressat kroppen mer nu i slutskedet än vad jag skulle gjort om dieten pågått under mer normala rutiner typ 16veckor eller så. Nu har jag ju komprimerat den till nio istället. Jag skiftar- enligt utsago- mellan att se HELT förstörd ut, till fnissig och busig, hög/ flummig och sen skrattanfall där tårarna rinner. Och så tillbaka från början. Igår eftermiddags under en fika med Henke utspelade sig något riktigt lustigt..nämligen ett inte helt "nyktert" samtal..

D: Jag har fortfarande ont i min mage sen inatt. Typ hungrig- ont, precis innan den stora kurren kommer.. Men den kommer aldrig.

H: Näha..låter ju konstigt. Har du kollat vad det kan vara?

D: Nä.. Jag är hungrig hela tiden liksom. Tror att jag har en ekorre där.. Som äter upp allt jag stoppar i mig.

H: Det kallas binnikemask, gumman. Eller graviditet.

D: Nä, det är nog en ekorre.. Den riktigt gräver när den äter upp allt.

H: Tänk om det är en alien, som i filmen..

D: Haha

H: Som bara kommer ut ur dig sen när den har växt färdigt... Har du märkt av nåt på sista tiden som varit äckligt och slemmigt och som typ insiminerat dig?

D: ???... Asså..? JAAA!!


Konversationen var betydligt roligare live- fråga paret vid bordet brevid oss :)