Aerob och anaerob..

Anareob uthållighet har man användning för under kortvariga, maximala belastningar, till exempel sprinterlöpning 200 meter. Anaerobt arbete innebär att kroppen inte får tillräcklig tillgång till syre, utan måste skaffa energi på annat sätt. Då uppstår det vi kallar mjölksyra som en biprodukt.
Denna form av uthållighet är mest aktuell i samband med tävligsverksamhet. Vid en löprunda där maximal kraft används, kommer benen att "domna" mot slutet av loppet och tung andning kommer efteråt. Både stelheten i benen och den kraftiga andningen efter loppet beror på att kroppen inte fått tillräckligt med syre under löpningen.
Anaerob uthållighet är kropppens förmåga att arbeta med hög intensitet under förhållandevis kort tid med hjälp av både aeroba och anaeroba processer.


Aerob uthållighet är mycket vanlig. Aerob uthållighet är kroppens förmåga att utföra ett långvarigt arbete. Aerobt arbete innebär att kroppen har tillgång till syre. När man till exempel cyklar, joggar eller åker skidor kräver denna aktivitet i huvudsak aerob uthållighet. Man har störst behov av aerob uthållighet. När vi säger att vi tränar vår kondition är det aerob träning vi menar.
När kroppen får tillräckligt med syre, kommer näringsämnena kolhydrat (huvudsakligen glykogen) och fett att förbrännas och omvandlas till energi för att kunna utföra muskelsammandragningar. Under förbränningen bildas koldioxid och vatten. Koldioxiden förs från cellerna till blodet och vidare till lungorna, där vi andas ut det. Vattnet som bildas vid förbränningen blandas med vattnet som redan finns i kroppen. Överskott av vatten skiljs ut som urin i njurarna. En del vatten försvinner också som ånga från huden eller som svett!

Run Forrest- run!/ Desi