Jag tycker om mycket av det jag gör, även om jag ibland inte själv förstår riktigt varför jag gör det eller hamnar där jag gör. Men ibland känns det som att det är precis just av den anledningen som jag inte kan sluta. Jag måste få göra! Om och om igen!
Och även om jag springer in i den där väggen som jag gjort så många gånger tidigare och vaknar upp med pannan blodig, så vill jag genast testa igen! Kraften, energin och glädjen jag känner då jag rusar omkullkastar alla tvivel och tar bort allt mitt förnuft, och det enda jag kan tänka på är hur det känns då väggen ger vika, jag står på andra sidan och har kommit igenom!
Jag vill veta vad som händer där. Jag vill veta hur det känns. Jag vill veta om energin och kraften håller sig densamma på andra sidan och jag vill känna yrseln, lyckan och smärtan i min kropp som just tagit sats och vågat. Och vunnit.
Den som aldrig hoppar kommer aldrig att få chansen att känna hur det känns när marken möter undersidan på fötterna, mjuk som sand och välkomnande. Den som står kvar däruppe kommer alltid fortsätta att tro att marken skall krossa allt som landar på den.
Så ge mig ett par smällar till, lite skrapsår på knäna och ärr i pannan visar för mig ingenting annat än att jag vågat, levt och i slutändan.. vunnit!!
7 kommentarer:
Om du inte svarar snart ska du få så mycket smällar och skrapsår att dom gipsar mobilhanden till ditt öra!! :)
Masse
Du har så jävla rätt! Jag får gåshud när jag läser texten, du går rakt igenom mig ;)
Inte bara pannan din som tar stryk gumman. Var rädd om dig och glöm aldrig min famn den dagen du slutar leta.. /Du vet vem
sjukt bra skrivit! sant rakt igenom!
björnen.
Jonte: Ohh, skön känsla att mitt behov av att få skriva av mig får Dig att känna så!
Du vet vem: Ring mig istället om du vill prata..
Björnen: Den av is?
Skicka en kommentar