Att ta en tjur vid dess horn....

Tant Brun skulle vara stolt om hon visste vad jag gjort idag.. Jag tog tjuren vid hornen och sökte upp min plågoande. JAG förde ett samtal med honom, utifrån det JAG ville prata om. Jag nådde förmodligen inte fram- eftersom självinsikt inte är hans starka sida, så heller äkta ödmjukhet (men spelad ödmjukhet har han massvis av)- men poängen är att jag vann..på mitt sätt..
Jag har funderat hela helgen på varför jag låtit honom påverka mitt liv och framförallt mitt välmående så länge som jag gjort. Jag kom fram till -som så många gånger förr i samma resonemang- att jag är rädd för vad hans hämnd ska bli om jag biter ifrån. Jag har gjort några tappra försök tidigare, och fått hårt tillbaka varje gång...utan skyddsnät som fångar när jag faller.
Igårkväll insåg jag att han snart utnyttjat och spelat ut alla sina kort mot mig redan, så jag har inte särskilt mycket kvar att förlora i våra strider. Det som är kvar nu är min stolthet och min självrespekt- och det är inget som är förhandlingsbart!! Med denna vetskap var det en lugn och sansad Desi som förklarade känslor och konsekvenser av hans handlande. Hans främsta argument var -som alltid- att jag missförstått det hela och att han verkligen försökt vara tydlig men att det uppenbarligen inte hade varit tillräckligt.. Härskarteknik!!
Jag är nu förberedd på att det när som helst ska komma en kniv i min rygg (bildligt talat) men denna gången är det värt det.. Jag tar den hellre än plockar upp oket jag släppte från mina axlar idag..
Dessutom gick styrkepasset tillräckligt bra/Desi