Få förunnat..

För något år sedan hade jag en dejt på ett matställe här i byn. Vi tog en fika och satt och snackade sådär som man gör på en dejt. Stället var nästan tomt-det var en vardagskväll- sånär som på oss och ett sällskap på fyra personer, två män och två kvinnor i 50-års åldern. Sällskapet var ganska berusade, sprang in och ut för att röka, och jag minns att jag fick ögonkontakt med den ena kvinnan upprepat antal tillfällen under kvällen. Så tillsist när hon varit ute och dragit igen dörren bakom sig, stannade hon till vid vårt bord och sa hej. Jag svarade hej sådär artigt som man gör... hon hämtade sitt vinglas och satte sig brevid mig och sa: "Jag vet att jag inte borde göra detta, men känslan inom mig är så stark varje gång jag möter din blick".. "Och jag tror mig veta att du är mer mottaglig än vad du ser ut till att vara, jag låter inte ditt hårda yttre skrämma mig..."

Sen började hon berätta för mig om mitt liv.. vilka utmaningar jag stått inför och hur jag tagit mig igenom dessa, hur jag reagerade på vissa sorts situationer och hur jag var som känslomänniska.. Och det hon sa var sant!!
Till slut vände hon sig mot min dejt och sa: "Du är kär, inte sant?"
Sen tittade hon på mig: "Men du har ditt liv utstakat och kommer att välja den vägen"..

Efter det försvann hon, och jag har inte sett henne sedan dess, trots att jag hoppats på att möta henne.

Så ikväll fångas min blick av ett par ögon som jag så länge sökt. Där stod hon, mitt i vimlet bland hundratals människor och jag blev tvungen att gå fram till henne. Jag ville att hon skulle veta!
"Titta inte sådär på mig, dina ögon tvingar mig att se vem du är", var det första hon sa. Jag svarade att det gjorde mig inget, jag ville bara tala om att hon funnits med mig i mina tankar sedan den där kvällen.
Återigen kunde hon tala om för mig vilket skede i livet jag stod, och hon sa att all den lärdom jag dragit sedan vårat förra möte (" i ett annat liv" som hon kallade det, och det var ju där jag var sist) hade gjort mig starkare och hon hoppades på att jag skulle se all min "sorg och kamp" som ett steg mot den lycka som nu väntar. All min möda och mina uppoffringar ska nu få sin belöning.

"Du är en vacker och stark indiankvinna, och du kommer att finna den väg som är din"

Jag förstod inte det där, men på något sätt stärkte det mig, och när vi skiljdes åt så tänkte jag att det spelar ingen roll om hon vet eller ej..det hon gav mig var styrka ändå!!

Många utmaningar har jag mött i mitt liv, precis som så många andra människor i min närhet gjort..men det är få förunnat att träffa en "ängel" som talar om för en att belöningen snart är nära!

Jag är tacksam...och lycklig!/Desi