Och medan jag sitter och klipper ihopa bilderna från lördagens fest och funderar på hur jag ska presentera dem på bloggen, så når mig budskapet att en av de stupade officerarna i Afghanistan är någon jag känner. Plötsligt känns inget annat så viktigt längre.
Vila i frid Kn Johan Palmlöv, och Lt Gunnar Andersson. Ni gav era liv för att ni trodde på att världen kan bli en bättre plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar