Snöbollen fortsätter att rulla och din härva blir än svårare för dig att ta dig ur.. Att du suckar och himlar med ögonen när du lägger skulden på mig är inget som får dig att verka bättre, snarare tvärtom. Du lever i ditt eget parallelluniversum där verkligheten är ett rosa skimmer byggda på dina lögner. Du är genomskinlig, patetisk och så förutsägbar att jag redan nu vet vad ditt nästa steg blir.. Dina tankar och känslor är lika djupa som en vattenpöl, och dina trevande försök till att spela martyr lyckas inte stänka vatten ens upp till mina fotknölar. Jag ska gå på ditt vatten, låta dina lögner ge mig styrkan att inse vilken liten människa du är- jag ska tillåta mig själv att tycka synd om dig, men jag tänker inte bära skulden för ditt verk.
Så förlåt mig nu, men jag har en annan människa i mitt liv som är viktigare än du... Någon som har förmågan att ta emot min kärlek och behöver mitt stöd och min styrka för att ta nästa steg. Jag.
And the power is now mine to deside which way to go/ Desi
1 kommentar:
Hejja hejja och *kram*. Låter som en stark och modig inställning.
Skicka en kommentar