Varit ute i skogen sedan i måndags morse, och kom hem för en liten stund sedan. De två senaste dygnen har bestått av att äta, njuta och äta lite till. Frihet. I en skog, vid en brasa :)
Åkte och handlade direkt efter jobb, en riktigt märklig upplevelse.. plötsligt var det "okej" att lyfta blicken och plocka ner lite av varje i kundkorgen, men det blev i stort det gamla vanliga. Väl hemma började jag med matlådor för veckan, och lyxade faktiskt till det lite ändå med pasta och creme fraiche.. ska bli himla gott imorgon :)
FF2009- Förberedelser av hår och smink tiiidigt på morgonen..
Att få glida runt i tofflor och trosor gör man inte varje dag ;)
"Se lite kvinnliga ut då!" suckade Ingrid.. hihi
Jag kommer på mig själv med att fundera och mentalt ladda inför nästa tävling, trots att jag lovade mig själv att ta det lugnt. Men det finns nog ingen återvändo, jag är fast i det här. Det enda jag ångrar är att jag inte startade tidigare, men jag upptäckte ju inte denna "udda" sport förrän för ett par år sedan.
Kan samtidigt tycka att det nog är tur att jag kom in i matchen med den erfarenhet, självdistans och mognad som jag ändå har mer av nu än när jag var 20år gammal. Tror att jag haft en annan inställning till det då än vad jag har nu, vilket skulle kunna förstöra mycket. Feedbacken jag fick på decembercupen var att jag "egentligen" hade bäst symmetri och massa, men mina poäng i fysikronden uteblev eftersom jag inte var tillräckligt hård... Hade jag varit ung och naiv hade jag kanske hamnat i en ond spiral av ätstörning och överträning. Nu är jag bara glad åt att jag kan tävla och se sund (rund;) ut samtidigt, med bekostnad av uteblivna pallplatser förvisso. Men jag värderar mig själv och min hälsa mer än så.
Och om jag väljer att tävla igen, med målet att gå upp på scenen hårdare, så vet jag också hur mycket tid, energi och muskelmassa det kommer att kosta mig. Det valet kommer jag att bli tvungen att göra.
Jag är så otroligt nöjd med mitt gångna tränings- och tävlingsår. Jag har utvecklats enormt mycket mer än jag hoppats på och lärt mig ytterligare erfarenheter om min egen kropp och skalle. Jag kan konstatera nu att om min fysiska styrka varit lika tålig och stark som min mentala så hade jag kunnat nå oändliga resultat.
Aldrig har jag kunnat stoppa så mycket vettigt i min ryggsäck som detta året. Jag längtar efter att få plocka fram godsakerna när jag som bäst behöver dem i kommande utmaningar!!
Rytter undrade om jag var nöjd med festivalen, själv var han nöjd med mig!
This is life, my life- and am I living it or what?!! :)
2 kommentarer:
love you!
Och jag lovvar dig gumman! Fan vad gött det var att få en svbettig kram i lördags :)
Skicka en kommentar