Varje gång jag pustar ut och tänker att nu kan det bara bli bättre, så kommer det en ny utmaning känns det som..
Veckan har varit ett känslomässigt kaos, Lobo blev sämre och sämre i helgen, slutade äta och sen också att dricka. Veterinären behöll honom på operation i 4 timmar och jag var ett vrak..
Innan jag åkte därifrån hade vi tömt en stor böld under hans tunga (inte konstigt att han inte kunde äta eller dricka!!) på 1 ½dl var och blod.. "Det här ser INTE bra ut" sa veterinären och lämnade rummet.. "Sa hon att det ser INTE bra ut, eller..?" stammade jag fram. Jag fick en nick till svar och "men det löser sig ska du se". Peppande ord som tyvärr rinner av mig som vatten på en gås..
Nåväl, efter vad som kändes som en veckas fängelse så fick jag åka tillbaka för att hämta min älskling. (scenariot spelades i mitt huvud där veterinären mötte mig i dörren med kopplet och skakade på huvudet...)
Han stod upp i buren när vi kom in, viftade på svansen och gnydde förtvivlat!! Vilken härlig känsla det var!! Förutom att skära upp tungan och del av svalget så hade de varit snälla och klippt bort hans bröstvårta (tumör-vårta som var 2*2 cm..örrk) och lämnat några fina stygn istället:) Veterinären hade dessutom sagt att han var i mycket bra form för att vara 11,5år gammal..(sådan matte sådan hund;)
Första natten matades han ungefär varannan timme med en näve burkmat som är mjukt och blött och lättare för honom att svälja än det vanliga torrfodret. Igårkväll slukade han en halv burk själv och likadant imorse. Och alldeles nyss, när jag kom in på rummet på jobb, upptäckte jag den stora lunsen med huvudet i torrfoders- burken, han hade tryckt ner tratt och allt med våld för att komma åt maten..haha.. Kan inte bli arg när man får se ett sådant friskhetstecken!!
De här dagarna har tagit på mina krafter, inte så att jag märkt det under dagarna, men jag har sovit nästan 11timmar varje natt!!! Däckad!! Och vaknat med huvudvärk och spänningar i nacken. Så nu när allt känns bättre och Lobo verkar kry igen, hoppas jag att den här spänningen ska släppa min kropp en gång för alla så att jag kan få fokusera på tävling och träning.
Vi får väl se vad nästa utmaning blir.../Desi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar