..funderar jag mer än andra..
Jag undrar ibland varför jag gör de val jag gör och tar de beslut jag gör.. Varför prioriterar jag? Varför är det så viktigt för mig att ha en plan alltid, varför har jag alltid varit sån?
Jag älskar låt-gå-mentaliteten, men bara under de korta perioder som jag tillåter mig själv att ta dagen som den kommer och prioritera annat än det jag normalt har högst på min lista.. Ni ser? Jag har alltså aldrig slutat prioritera, bara lagt om planen till en mer avslappnad inställning!
Jag tycker om att veta var jag är på väg, och när jag inte vet VART, så tycker jag iallafall om känslan av att vara så förberedd jag bara kan och öppen för allt som kommer i min väg :)
Jag har lärt mig att välja lyckan, det positiva och utmaningen i allt!
Det senaste året- efter Lobbans bortgång och min egen skada- lovade jag mig själv att lära mig att säga JA. Jag var trött på att stå bredvid och missa allt det roliga till förmån för alla "måsten".. Jag ville lära mig att leva mer här och nu, inte senare, och inte vänta på att något bättre skulle dyka upp..
Och det har gett mig så otroligt mycket!! Istället för att analysera, och försöka förstå allt så har jag valt att öppna dörr efter dörr och ta emot det jag funnit där. Senaste året har gjort att jag tänker och resonerar utifrån ett annorlunda perspektiv än tidigare, och det är UNDERBART!!
Jag hade inte varit där jag är idag om jag inte vågat säga JA och öppna dörren till det okända, bokstavligt talat..
Nu sitter jag med ett mail i inboxen som ska besvaras.. och hela min kropp är full med endorfiner som fullkomligt skriker: JA, JA, JA!! Men jag försöker lägga band på mig, för just nu är det så mycket att jag måste börja sortera och.. just det, prioritera.. ;)
Löpning idag. Inget gym. Torpeden ska bli snabb!! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar