Until the end

Gör en djupdykning idag..
Morgonen startade inte för bra, tack vare människor i mitt liv som stjäl min energi.
Det får mig alltid att fundera och undra över vad jag kunde gjort annorlunda för att påverka situationen i en annan riktning. Skulle svaret bli att det troligtvis inte spelat någon roll hur eller vad jag ändrat på, så försöker jag acceptera. Men för att acceptera hur någon annans tycke och beslut ska få påverka MITT liv i en riktning jag inte bett om, så måste jag få möjligheten att förstå.
Varför sker detta?
Vad är meningen med att jag ska byta riktning och spana åt ett annat håll efter mina mål och vägar dit?

Oftast finner jag inget eller möjligtvis ett väldigt dåligt svar på de frågorna. Det gör mig uppriktigt ledsen. Att ett tillfälligt infall hos en nyckfull människa ska tillåtas sätta spår i mitt liv utan att min åsikt blir hörd får mig att ibland tappa tron på att rättvisa finns. Än värre känns det då jag inser att den enda anöledningen till mitt tillfälliga krokben var att någon i min närhet inte stod ut med min fasta blick mot horisonten och beslutsamma steg mot MITT mål. Troligtvis för att beskådaren inte har ett eget, eller vet hur han ska finna sin väg dit.
Hans enda lycka blir att se mig misslyckas. Jag är iallfall inte bättre än honom, och min förlust blir på något skevt sätt hans seger..

Jag vet att denna situation min dag startade med troligtvis i slutändan gör mig starkare. Det brukar bli så hur ont det än gör till en början. Det är också den vetskapen som får mig att hålla fast vid den jag är och det jag vill. Jag väljer att växa och försöka bli en bättre människa av min motgång, och jag tycker synd om den som inte hade något annat val än att sätta mig i svårighet.
Den bästa hämnden är att lyckas.