Tröttare. Än vanligt.
Ni vet hur jag hatar känslan av att andra människor påverkar mitt liv och tvingar mig att lägga energi och en massa funderande över saker jag inte själv valt. Därför brukar jag vara så noggrann jag kan med att filtrera vilka som tillåts komma in i mitt liv och vilka som snällt får stanna utanför.
I allafall så länge jag kan bestämma det, sen finns det ju alltid de människor man måste ha i sin omgivning. Önskar ibland att jag hade en "auto-ignore" knapp inbyggd.
Skulle kört ett 300 pass i dag på lunchen, men var helt slut på energi. Det enda som peppade mig i träningsväg var träningsvärken från gårdagens bänkpass- ja jävlar säger jag. Schmertz. Skön sådan. Och välriktad.
Blev förbannad på mig själv för att jag inte kom iväg till passet. Det handlar om ynka 30 min och jag vet att jag älskar det, men jag kunde inte förmå mig själv att gå och byta om. Istället var jag dum nog att lägga mer energi på att utvärdera och gräva ner mig i varför jag hamnat i denna situationen..
Blev till sist så trött på mig själv att jag helt enkelt stängde av. Måste göra det ibland. Bort med alla känslor, fokusera på målet och varför jag är här.
Bytte om och gick in i gymmet för dagens styrkepass; Ben. Innan dess ville jag ge mig själv en liiiten påminnelse om vad det kostar att ligga på topp och inledde med tre set boxjumps. Kroppen tyckte att passet var slut där, huvudet sa "nu kör vi"!
Gammal bild med boxjumps i vårt "gigantiska" gym ;)
Ytterligare 30 minuter med benböjar och utfall och jag var mör på gränsen att lägga ner för dagen då en kollega tittar in och vill kolla läget. Efter växlande av några ord avslutar han med; "Ja, det är så sjukt med benträning. För man blir helt slut och kroppen bara skriker, och ändå vet man att man skulle orkat lite till".Det räckte som motivator för 15min utfall till.
SEN gick jag och dog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar