Vaknade ju obönhörligen tidigt i morse och utan att ha en plan för det.. Efter att ha kastat in ett inlägg här på bloggen och kollat igenom ”att-göra-listorna” blev det likväl en morgonpromenad..den sista.. innan SM. Lugnt och skönt tempo, med samma musik i lurarna som förra året vid denna tiden. Som en liten känslomässig påminnelse om hur allt kändes då och hur bra jag mådde då. Det blev en skön promenad och väl hemma var jag riktigt sugen på att genomföra de sista förberedelserna inför resan upp imorgon.
Jag har stått i köket tills NU!! Galet ju! Visst har jag mellan varven hunnit åka och handla mer mat, ingredienser till bak och även hämtat bil på jobbet. Men i övrigt har jag bott i köket och dragit av HUR MÅNGA lådor som helst känns det som. KAN finnas en möjlighet att jag är gaaanska långsam med kanske
I min iver blev jag även ”tvungen” att baka lite och hittade Kristians recept på kanelbullar med vanilj som jag länge tänkt prova. Dock gjorde jag lite ”fort men fel” och tog Casein istället för diet fuel, vilket resulterade i platta småkakor iställer för bullar.. (Eller ska det verkligen vara 12,5g JÄST??) De flöt ut som plättar..haha.. Skam den som ger sig; Jag la helt enkelt en stor klick av den goda fyllningen mitt på och dubbelvek! Smaka får jag göra på lördag, men JAG tycker iallafall att de ser gudomligt goda ut! Eller? Frågan är ju vad vi ska döpa dem till??
Så imorgon packar jag det sista och sedan bär det äntligen av till Karlstad.
Jag längtar så sjukt mycket!!
Jag är så tacksam att kroppen börjat släppa lite på all det slagg och skit den hållt på i helgen och början på veckan, och det börjar kännas trivsamt. Jag är inte krispig, knasterhård eller grymt vaskulär. Men jag har ett sunt helhetsintryck med muskler på de rätta ställena och får hoppas att det är vad domarna vill ha, istället för det förstnämnda. Oavsett har jag denna gången gått min svåraste och tyngsta match hittills, med endast ett frågetecken kvar på resan: Rodden.
Spännande och äckligt att tävla i något man inte haft en möjlighet att träna på. Nåt att suga på under den sex timmars långa resan imorgon..
”Jag ser inte olyckan som ett hinder, eller min skada som ett tecken på att jag ska sluta. Smärtan är en del av min träning och att komma förbi den ett av mina delmål.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar