Give it back- I take it back!

När saker och ting rullar på, går på rutin och bara flyter..då hittar jag energi varje dag och njuter av att allt bara..just rullar på. Men när rutinen övergår till slentrian, i värsta fall blandad med stress och minskad förmåga att planera- allt liksom bara går på av sig själv och jag hinner inte reflektera eller påverka- då börjar jag må dåligt. Jag har varit farligt nära ett tag nu, och insåg det väl redan i helgen, men först idag förstod jag på riktigt.

Efter mycket nytt på jobb, nya rutiner, scheman och kollegor att ta hänsyn till, lära känna och ha tid för så måste tiden plockas av något annat för att räcka till. Ni vet vad jag inte vill prioritera bort..och ni vet också vad alla andra alltid prioriterar bort ÅT mig..
Precis: Min träning! (Märkligt det där inte sant.. ;)

Vi har tillgång till ett litet gym på jobb, det enda gym jag hinner och har möjlighet att träna på just nu- så det får duga. Men när jag säger litet, så menar jag LITET. Jag tror att rummet mäter 2,5m*2,0m. Litet!
Att det sedan varit otroligt dåligt inrett (framförallt har utrymmet varit dåligt planerat) har gjort att ungefär en och en halv person kan vistas i det samtidigt.. Så idag fick jag äntligen min vilja fram och vi möblerade om och gjorde det så bra vi någonsin kunde med förutsättningarna vi hade. Det blev sådan otrolig skillnad!!!

Före

Efter

Vet inte om ni upplever skillnaden lika mycket som jag, men känslan i rummet blev helt annorlunda efteråt- på ett bra sätt!!

Och gissa vem som fick värsta energiboosten av detta och lyckades genomföra ett kvalitetspass för ryggen med bra kontakt och härlig pump?!
JAAAG!!! Så jäkla skööönt!!

Det var då jag insåg hur nere jag varit senaste veckan. Inte okej. Jag har lovat mig själv nu att göra en not om detta och sedan påminna mig själv om och om igen..

Inte. hamna. där!

Så.. veckans träning har varit blandade småhopp på morgonen (oftast promenad i slowmotion ;) och styrka på kvällen. Maten har varit under all kritik, inte heller så mycket jag kan påverka- utan bara försöka att göra det bästa av. Jag antar att jag lär mig något varje gång jag stöter på en ny utmaning.