Nu ger jag snart upp..

Vissa dagar vill jag fan bara ge upp..

Kasta in handduken och skrika att nu skiter jag i det här, låsa in mig i mitt hem och genomföra den här dieten IFRED!!!

För ni trodde väl inte att det var dieten jag ville ge upp? Mina drömmar, min lycka och allt det jag kämpat för?? Haha, knappast..

Däremot ger jag snart upp försöket att le när människor frågar om jag inte är trött på det här snart. Om jag inte saknar att kunna trycka en pizza när jag vill, och om det inte är tråkigt att känna sig tvingad att träna varje dag?
Ni tar min energi!
Jag kan älska er hur mycket som helst för att ni är mina medmänniskor, men sluta döma mina handlingar för att ni inte tagit er tid att ens FÖRSÖKA förstå.. Har DU någonsin haft något du brunnit för? Något du sett långt borta i horisonten och känt i hela dina kropp att du vill kunna nå?
Inte?
Stackare.. Hur vet du då vad äkta lycka är? Hur kan du då veta vad MIN lycka är?

Min lycka är INTE att ha en karl bredvid mig i soffan som jag trycker pizza med varje fredag och går på bio med varje lördag.
Min lycka är INTE att fika varje torsdagseftermiddag med de andra tjejerna där jag har möjlighet att beklaga mig över samma karl som jag valt att sitta i den där soffan med.
Min lycka är INTE den finaste bilen, fetaste huset, tyngsta topplånet på banken eller svälta mig själv desperat fyra veckor innan "bikini- säsongen" startar varje år.

Min lycka är att göra det jag gör nu.
Jag ger mig själv möjligheten att utvecklas genom både fysisk och mental utmaning.
Min största lycka skulle vara om du ville förstå det. Och stötta det. Och ge mig möjligheten att nå min horisont jag stirrar på.

Fan vad skönt att få det sagt.
Tänker släppa det nu och fokusera på det jag ska.
OUT!