Att ta steget- världens längsta inlägg om att finna lyckan

Att våga tro på sig själv. Det är stort.
Att dessutom våga säga det högt till andra människor. Det är större.

Precis så växer utmaningen om att göra sitt liv till det man vill att det ska vara.
Jag har länge sagt att jag väljer att vara lycklig. Och det gör jag. För jag vill vara lycklig oavsett vad som händer runt mig.
Men jag har inte alltid haft insikten om hur mycket motsägelsefullt jag gjort i mitt liv då jag skapat motsatsen till det jag påstår mig vilja ha och välja?
Att välja att vara lycklig, men inte våga ta steget när jag hör framtiden ropa på mig är väl inte att vara fullt ut ärlig mot mig själv?

Så många gånger i mitt liv har jag stått vid vägskäl då jag tvingats välja en riktning, och jag har alltid gjort mitt val och sedan stått för det och VALT att vara lycklig med det. Men vid några tillfällen har jag senare kunnat blicka tillbaka och erkänna för mig själv att det är lätt att vara lycklig och nöjd när valet man gjort inte medfört någon risk, inte utmanat mig skapandet av lyckan..
Lite enkelt uttryckt kan man säga att jag valt den säkrare vägen, eller iallafall den säkraste av två osäkra och sedan gjort min lycka där.

Vid enstaka tillfällen har jag vågat stirra "döden i vitögat" och hoppat rakt ut i ovissheten- men oftast har det faktiskt varit på grund av ren och skär jävulskap. OBSTINAT är ett ord som ofta nämns när det pratas om min personlighet i vissa forum, och just denna obstinata sida av mitt lugna ego har alltså sparkat mig ut i det fria innan jag hunnit fundera den där fjärde gången på vad jag egentligen håller på med..

Jag köpte ett gym och byggde upp en medlemskrets till ca 1100 personer med 25 anställda utan att någonsin tidigare drivit ett företag, dessutom skötte jag allt detta bredvid mitt ordinarie heltidsjobb och höll ut i två år. Jag lärde mig otroligt mycket under dessa två år. Bland annat att människor tycker att jag är en stor personlighet och att jag är grym på det jag gör- men också att två heltidsjobb kan kosta dig ett samboförhållande utan förvarning..

Jag har valt att "tortera" min kropp i min nya livsstil som kallas fitness, detta trots att läkarna för bara några månader sedan talade om för mig att jag inte skulle kunna gå normalt innan jul.. Men jag är obstinat, och vem fan har sagt att en läkare vet bäst när det gäller MIN kropp?
MIN överlevnad?

Mer har hänt under tidens gång, men allt vill jag inte dela med mig av och annat skulle vara tråkigt för er att läsa.
Jag vill bara bekänna färg. Att välja lyckan är inte alltid detsamma som att våga hoppa rakt ut för att skapa den själv.

Förrän nu..
Så mycket händer i mitt liv som är positivt.
Ibland bara snurrar det i huvudet på mig och jag förstår inte hur jag ska hinna plocka upp alla dessa guld-krokar som bara kastas över mig där jag står..
Så plötsligt förstod jag vad som håller på att hända. Jag har sagt JA. Jag har öppnat den där dörren, som leder till alla andra dörrar och jag tillåter mig själv att hoppa rakt ut varje gång.
Bra saker trillar inte över mig för att jag plötsligt har tur, eller för att slumpen ger mig dem. De kommer för att jag öppnar dörren.
Jag öppnar dörren och säger JA.
Jag vill det här.
Jag kan det här.
Jag tror på det jag gör, och jag skapar min lycka varje dag.
Att den kommer att kosta en och en annan tår är jag helt övertygad om. Förmodligen kommer jag att äventyra både kärlek och pengar också, men jag bubblar av lycka varje gång jag känner det där segerruset i min skalle och i mitt hjärta.

Det går undan nu.
Det där tåget jag berättat om tidigare där jag satt i första klass och åkte med? Det trodde jag verkligen då när jag skrev det...
SÅ fel jag hade.

Det är jag som KÖR tåget.