Du kan vara en saffransbulle...

Jag börjar mer och mer förlika mig med tanken att jag inte kommer att kunna tävla mer i år.
Att säga det högt till alla andra som frågar är inte samma sak som att acceptera det för sig själv, så jag kan ju erkänna att det funnits en plan mot tävling i mitt huvud hela tiden ändå. Jag vill ju så gärna! Detta året skulle bli det bästa tränings/ tävlingsåret och det började så jäkla bra!! Känslan inför SM i september slår allt annat och jag lääängtade efter att få fortsätta med dieten efter min vilovecka för att göra ännu bättre resultat i december!
Varje gång det känts som att jag kanske kan hinna och orka lägga i en högre växel mot formen har jag suttit där med kalendern och räknat veckorna åter igen- pillat med kostupplägg och kalkylerat vilka delmål jag måste uppnå för att vara i fas mot december..
Men jag börjar inse att jag får sätta upp andra mål. Det känns konstigt och tomt som fan, framförallt när det inte är MITT beslut!
Mitt verktyg har gått sönder, men det var inte mitt beslut..

Morgonpromenad med Fia idag, underbart väder och det luktade höst och jag fick den där känslan i kroppen som jag alltid får inför vintern och julen. Mot tävling, promenader i skitväder med ett visst pirr i magen av längtan efter det som sen kommer EFTER tävlingarna.. Pepparkakor, julmust och saffransbullar!!
Dags att börja inse att det inte längre finns någon tävling där framme, utan istället försöka hitta känslan av att njuta av nuet istället!

Bilder från förra julen.. En riktig jul :)