Igår efter sista inlägget jag skrev fick jag sitta kvar i soffan i nästan en timme.. Nä, inte för att det var skönt och mysigt, utan för att mitt bäcken bara låste sig och gjorde så förbannat j-a ont. Det gick bara inte att röra kroppen åt varken ena eller andra hållet. Efter en timmes lirkande- andas djupt-flytta-liiite- teknik så kom jag till sist loss och gick som en amöba direkt till sängen.
Enkel förklaring: SI- leden (som luckras upp vid foglossning) som på bilden börjar vid röd markering och löper hela vägen ner i svanskotan. Till denna fäster ligament- starka sådana- som stabiliserar och utjämnar stötar som uppkommer vid tex löpning, trappgång osv. Dessa ligament har jag "slitit av". Man kan säga att jag har foglossning utan att vara gravid :( Första halvåret efter skadan använde jag foglossnings-bälte dagligen för att försöka lära mig gå normalt. När det gör som mest ont strålar det längs hela leden på bägge sidor, och musklerna runt om krampar för att hålla emot.Bästa linimentet nånsin; RADITAL, fick smetas på och masseras in, därefter somna på spikmatta och benen i 90 grader över otymplig kudde. Skitsmidigt... Vill inte tänka på hur det hade gått om detta hänt på jobbet, om sisådär två veckor mitt ute i skogen..
Jag hatar mitt bäcken.
Och jag hatar känslan av att hur duktig jag än är som tränar och stretchar och rehabar, så blir det aldrig bra igen. I april är det 5 år sedan skadan, helt sjukt. Sjukast av allt är att jag skadade mig på jobb, men de hjälper mig inte det minsta. Ingen ersättning för behandlingar, ingen ersättning för nedsatt funktion, ingen förståelse för att även om jag inte gnäller dagligen så finns smärtan där. Mer eller mindre. Ett oförsiktigt steg i fel vinkel låser mig totalt. Som igår när jag för ett ögonblick slappnade av i "potatissäcks-ställning" i soffan. Big mistake...
Två av mina diskar är klämda på detta sätt som bilden/ texten beskriver. Dock vill "man" inte opererera eftersom jag tydligen lyckas rätt bra i min rörlighet ändå. (Tack vare att jag tränar som jag gör!!) Jag tror att träningen gett mig mycket mer positiv effekt i mina skador än vad jag förstår. Jag är glad att jag är så stark och stabil som jag är!Så idag mina vänner har jag stretchat i 40 minuter på gymmet!
Värmde upp med IW i 30 min och sedan direkt ner på mattan och andas och sträcka..
Nu känns det bättre, men jag vågar inte chansa, så kvällens benpass kommer inte att bli vad jag tänkt.
Måste vara försiktig nu!
1 kommentar:
Det du beskriver låter precis som mig, fast det aldrig låst sig riktigt så mycket tack och lov (man får vara glad för det lilla) Det knakar i bäckenet när jag vrider mig "okontrollerat". Tex att ställa mig upp från en stol och gå åt något håll samtidigt. Inte något man tänker på alltid.
När det hamnar fel ser jag det tydligast genom att stå rakt och slappna av, så roterar höften och övre delen av kroppen åt vänster. Det som stoppar den är knäna, annars hade jag nog gått varvet runt. Eller om jag ligger på golvet med knäna upp och lyfter vänster ben, så tippar höften. Osteopaten jag gått till har frågat vart mina barn är, för jag har samma problem som en som fött barn. Sån tur är har min sambo lärt sig ett knep som osteopaten gjort som gör att vi oftast kan få tillbaka höften rakt. Du kan ju prova. Ligg på golvet med knäna upp och höftbrett. Fötterna I marken. Be någon hålla emot dina knän när du pressar dem allt du kan utåt. Gör tvärt om. Personen håller emot när du pressar allt du kan inåt. Här knakar det till på mig i höften. Först på höger sida och när vi gör dem igen, på vänster. När jag står upp sen roterar jag inte längre. Hoppas du får ordning på det! Det är sjukt tröttsamt det här med att ha ont
Skicka en kommentar