Well well, what the hell...

Alla som saknat mig räcker upp en hand!!!!
(Viftar själv frenetiskt.. ;)

JAG har saknat mig.. Jag har saknat den glada, energi-fyllda och inspirerande Desi..
Som på förekommen anledning ersatts av den obstinata, frustrerade "ge-fan-i-att-sätta-dig-på-mig-Desi!! (Som förvisso kan vara jävligt underhållande hon också, beroende på vems sida man står )
För att göra en lång historia kort så är jag lite less för att jag missade MMsports- eventet förra helgen, att jag missar SM i Västerås denna helgen då jag tänkte sitta längst fram och skrika Åse till månen och guldplats!!
Utöver detta har jag befunnit mig på en plats där jag fått välja på att bli totalt katabol under tio dagars tid, eller äta mat som jag knappt ens skulle stoppat i mig två dagar i rad efter ett maratonlopp om jag nu någonsin funderade på att springa ett sånt..
" Ät lagom då", kanske du tänker..
Jo, jag åt lagom. Men lagom gjorde ÄNDÅ magen öm, huvudet vätskefyllt och kroppen hyfsat slö.

Detta i kombination med att det uppenbarligen, UPPENBARLIGEN var helt totalt hopplöst oundvikligt oooomöjligt för mig att gå iväg och träna ens 30 minuter om dagen
(JA, jag är ironisk och raljant, det var naturligtvis inte så, men någon annan tyckte det och i detta fallet samma person som bestämmer vad jag gör på min arbetstid..) gjorde ju inte saken bättre.
Och det värsta av allt; Det gjorde absolut mitt bäcken sämre..
Så efter fyra dagars sovande på dåligt underlag och utan möjlighet till träning med ständig pålagring av vätska i kroppen så låg jag ganska snart på golvet med benen på en stol och..ja, grät. Grät av smärta, grät av besvikelse och nog främst av frustration. Jag VET vad jag måste göra för att slippa smärta, men blir hindrad.. Frustration... Och flera steg tillbaka.

Resten av veckan ägnades och morgonpromenader, stretch, stabiliseringsövningar, mer stretch och några promenader till. På lunchrasten. Och på middagsrasten. Måste man så måste man.

Igår besökte jag kiropraktorn som direkt ifrågasatte vad jag sysslat med sen sist. Hon var inte nöjd. Så nu är vi iallafall två ;)

Men för att inte sänka allas er livslust så ska jag avsluta inlägget med att jag varit på gymmet idag! Och tränat bänk :) Maxpass! Slutade dock på 70kg eftersom jag kände att jag hade svårt att hålla buktrycket och bäcken rakt. Så tio kg back är tacken för denna veckan.
Well well, what the hell..

Så länge mina matlådor roar er, och ni orkar räkna mina morgonpromenader, så gissar jag att ni får någonting ut av att sätta mig i facket "onormal".
Ni kan dock sluta fråga när jag ska börja äta normalt -vår uppfattning om normalt överensstämmer ändå inte.
Ni kan sluta fråga om det inte är tråkigt att inte få dricka sprit -jag får, men tar hellre en protte.
Och när jag ändå väljer att dricka ett par glas vin, sluta då för helvete att berätta för mig "att det där är väl inte bra för din träning!!!

Som doktor Alban sa; It´s my life, my worries ;)

Peace out!