Sista kvällen, och näst sista dagen innan semestern. Jag vill hem.
Jag saknar mina besväringar, det är tomt i korridoren och plötsligt finns det alldeles för mycket tid över till att tänka. För mycket- på allt runt den här arbetsplatsen.
Ta mig sex veckor tillbaka i tiden, ge mig dessa underbara kräk som utmanar, käftar och glimtar i ögonvrån!! Den äkta, genuina känslan... Den försvann med er.
Jag tränar, alltså lever jag ;)
Svårt att möjliggöra träning så som jag blivit van vid de senaste lediga veckorna, såklart! Men med tålamod och lite klippa-klistra i schemat så har jag i alla fall lyckats få till den styrka på gymmet som jag anser nödvändig och ett minimikrav för att hålla i fas. Dagens styrka delades in i superset (hela passet) för att genomföras så effektivt som möjligt, och jag var klar- och slut!!- på 35 minuter. Efter det tog jag mig direkt ut i "foto- backen" på slingan och sprang 5st backintervaller a´200m. Inte roligt, men aggressivt och befriande skönt...
Jag känner mig trött. Undrar om det är borrelia ändå?
3 kommentarer:
Finns dom som saknar dig med. Jag lovar :) /Anonymous
Tack du fina anonym.. Även om jag föredrar namnunderskrift ;)
Saknar också skiten otroligt nog! :P.. Men kul att läsa din blogg.
Skicka en kommentar