7km nostalgi

Och han besvarade mina böner.. Träningsvärken i ryggen är ljuvlig och jag mår som en prinsessa!! Imorse hade jag tänkt inleda dagen med lite cardio för att sedan träna styrka lite senare. Men då kroppen var trött, och jag lyckades snooza två timmar imorse, så insåg jag att en stadig frukost och lugn på morgonen (läs förmiddag vid 11.00 ;) skulle ge ett bättre resultat. Så jag vände på dagen och började med ett styrkepass för brösten, och det kändes som ett bra beslut!

Nu har jag precis andats 7 km nostalgi...
Dofter, framförallt, väcker fantastiska minnen till liv. Samma runda nu som då jag var 17år och precis mönstrat inför lumpen och bestämde mig för att ge allt. Varje dag efter skolan, 7 km med freestylen inpluggad i öronen. I regn, rusk och ett par gånger även i snöstorm.. Men de skönaste minnena från vårkanten, som nu, då jag med pirr i magen så många gånger gått den sträckan..



Idag har jag haft tid att tänka.. Både för att jag suttit i bilen en stund, men också för att jag valde att ta mig över tröskeln och springa utomhus utan en massa andra intryck/ människor som stör. Som terapi.. Jag har gått igenom de senaste åren av mitt liv ett par gånger och försökt komma på vad det är som "saknas". Det märkliga är att jag är så sjukt nöjd med mitt liv och min tillvaro. Men ändå kräver jag ständigt förändringar för att hålla mig stimulerad. Jag kan förstå om människor i min omgivning ser mig som rastlös, själv ser jag mig som flexibel och målinriktad ;)
Jag antar att resten av mitt liv är som mitt hem...jag måste möblera om minst en gång i halvåret och "rensa ut" annars blir jag galen.

Jag älskar rutiner, och vill alltid ha en plan- men blir otålig snabbt och kräver förändringar.
Svår att leva med, svår att leva utan..