Denna veckan kan gå till historien som en av de mest händelserika i mitt liv, eller iallafall som "den största slumpen" med många små tillfälle i samma riktning.
Vi måste alla välja, ja eller nej, stå kvar eller hoppa.. Jag har alltid trott på att det finns en mening med allt, och ändå när jag har chansen i min hand så skrämmer den mig lika mycket som den gör mig exalterad!
Jag har en fot på varje sida om gränsen, vilket egentligen borde tala om för mig att jag är redan på väg..?? Jag står mitt i ett steg och kan inte besluta mig för om jag ska fortsätta eller stanna..
Men vem fan stannar mitt i ett steg liksom?
Det är väl bättre att stå stabilt med bägge fötterna på samma sida om gränsen, stadigt och jämsides..än att hålla kvar den ena i tryggheten och den andra lite svävande framåt? Blir inte balansen sämre och risken att falla större då?
Även om det skulle visa sig att jag hamnat lite fel?
I helgen träffade jag en person som fick mig att inse vad livet handlar om. Eller vad jag åtminstone tror att det kanske handlar om, för vem vet det där egentligen?
På 10minuter förändrade han mitt liv en bråkdel och samtidigt jättestort, genom att berätta om de senaste 18månaderna i hans liv.
Livet är magiskt.
Hans berättelse om sjukdom, död och överlevnad var fantastisk!
Den får absolut mina funderingar att te sig väldigt små och nästan banala..
Jag tror minsann att jag tänker satsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar