Djupdykning nummer ett är faktiskt väldigt tillfredsställande..jag satte mig som sagt förra veckan och skrev ner mitt CV, något jag aldrig gjort förut. När jag väl börjat rabbla så insåg jag hur mycket jag faktiskt åstadkommit i mitt liv. VARJE projekt jag påbörjat har jag faktiskt också avslutat. Med råge!
Det känns fantastiskt bra att jag hoppat på alla de där tågen (och ändå tänker jag alltid om mig själv att jag är en fegis som aldrig går utanför ramen??) och inte bara åkt med utan dessutom varit den som KÖRT ett par av dem!
Djupdykning nummer två: När jag funderar på vad jag gjort; Alla val, alla misstag och lyckoträffar, alla människor jag fått möta, alla gånger jag blivit sårad och besviken, och alla glädjetjut, fjärilar i magen och dagar med eufori så inser jag vilket oerhört rikt liv jag levt och fortfarande lever till sitt max! Tack!!
Den sista tanken som fått mycket av min tid under gångna helgen är såklart denna förbannade del av mig som aldrig läker. Jag vet att många hade tagit andra vägar och gjort andra val för att bli friska och ha mindre ont..
Ännu en gång ville läkaren sjukskriva mig och jag förhandlar för att slippa.. Kände mig ganska nöjd med mina 25% under några veckor framöver- vet ju att jag mår som bäst när jag får vara med människor som jag trivs med, och mina arbetskamrater ger mig otroligt mycket när jag har ont och känner mig nere!!
Samtidigt så gnager funderingarna. BÖR jag gå hem?
Ska jag ägna mig åt att göra ingenting till 100% !??
Är DET mitt vinnande koncept? Har så svårt att tro att det skulle ge mig något mer än vad jag redan kan åstadkomma... men idag funderar jag på det mer än jag någonsin gjort.
Det är inte jag.
Jag har inte tid att vara skadad.
Jag orkar inte gå hemma.
Det kommer att knäcka mig.
Att glo på insidan av en vägg med ett elastiskt gummiband i ena handen och pilatesbollen i den andra.
På 100% av min tid!!!
My god.
Jag tror precis att jag fick mitt svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar