Men såklart!!

Som liten ( och fortfarande) så älskade jag att bli väckt av denna sköna varelse. Den höll sig alltid nära huset och på våren började den sjunga tidigt på morgonen, och om sommaren kunde jag höra den långt in på sena kvällen.
Efter promenaden med Lobo idag slog det mig att den bor en Koltrast här i närheten. Och hans sång under gågna helgen är säkert en omedveten bidragande orsak till pirret i min mage. Våren smyger sig sakta men säkert på.. åhh.. ljuvligt!